Broloppet Renovering Skolavslutning

Så vaknade jag i lördagsmorse precis innan klockan ringde och kände en stor förväntning och lite spänning.

Gick upp och kollade vädret. Som vanligt var det inte helt 100 för min del. Vilken blåst. Den vill jag inte ha varken fram i från eller från sidan i dag. Ups nu kommer det en skur också. Nä detta är inte bra. Men nu är det bestämt så det är bara till att bita i det sura äpplet och packa.

Jag tar fram kläder för alla väder utom snö. Efter ett moget beslut så bestämmer jag mig för att springa i långärmad tröja och korta byxor. Det är sällan man fryser om benen. Men om armarna är desto vanligare.

Mia kom på exakta tidpunkten som var bestämt och vi kommer i väg på minuten. Lite tidigt men så slipper vi stressa. Man vet ju inte hur det ser ut med parkeringsplatser där.


Oj sa Thore kolla huset håller på att trilla. Kul pappa sa Mia.

Vi hittade en kanon p-plats bara 200 meter i från målet. Bra tyckte vi. Så går vi och kollar och kollar. De bjuder på kaffe kakor och juice och så vitamin dryck får jag. En hel hög med engångs regnkappor ligger också så man kan ta. Det vissade sig vara ett bra val att ta en sådan. För 2 minuter innan jag skulle gå på bussen så började det regna.
När vi körde mot bron så kom solen igen fast det var kraftig vind hela tiden.

Här står jag och väntar på att få gå fram emot bussen som ska ta mig över bron och nu måste jag kolla noga hur bron ser ut och hur jag ska lägga upp mitt lopp.

När vi kom över till Danmark var det en lång väg att gå till området där vi skulle vänta. Det var bara till och dra av sig överdragskläderna meddetsamma för de skulle vara inlämnade på lastbilen senast kl 1430. Jag var där 1420. Tur jag hade regnkappan för satan i gatan vad det blåser och kallt blir det då.

Jag stod i toa kön i 25 minuter det var lite få bajamajorn där. Men sedan så gick jag runt och kollade och tittade var jag skulle starta. Ser ju bra att tyckte jag. En runda till i toa kön. Lika lång tid. Nu börjar kl närma sig 16 när starten ska gå.

Går till min startgrupp och får se mina vänner där. Oj vad de har kläder på sig. Ha de ska inte springa kom jag på de ska gå. Då vill jag inte vara här. Så jag gör som några andra börjar och gå längre fram. Vilken tid det tar innan jag kommer till starten vid brofästet. 25 minuter sedan tiden startades när jag kom fram dit.

Men nu var det bara till att springa och nu upptäckte jag att jag skulle ha varit ännu längre fram. Massor med folk som går och springer sakta. Men det är ju bara till att springa i zigzac så jag kommer fram.
Det går så himla lätt vilken bra fart jag har tycker jag.

Vätskekontrollerna är lite dumma så där blir det lätt trängsel. Inte bra alls jag skulle ha haft ett eget vattenbälte på mig. Det tar jag nästa gång.


Under tiden som jag springer så har Thore och Mia min kamera och givetvis så fotar de hejvilt med den. Är de arbetsskadade eller???????????? Jag bara undrar?. Här kommer lastbilarna i konvoj från Danmark med våra väskor. Först kommer denna gamla merca. Tur att de inte tog bilder på resterande 29 lastbilar.

Det märktes nästan inte allas att det var uppförs backe på bron för vädret hjälpte till att hålla en bra fart. Solen sken vinden var hård i ryggen. Haha det var så man flög fram när det kom en kastvind. Sicken tur jag hade där. Annars är det inte kul när det blåser men här var det till stor hjälp. Det var så lätt och springa. Jag kände hela tiden hur stark jag är och så lätt det är. Allt kändes jättebra. Så var man i Sverige igen och nu är det bara nerför och en liten bit kvar. jag såg tydligt var målet var på ett ungefär.

När det var en km kvar var jag tvungen att stanna för att dricka ordentligt, jag slarvade lite med vattnet på bron eftersom det var sådan röra där med allt folk.

När jag kom över målmattan så stannade jag min klocka och trodde knappt mina ögon. 1.59.34 stod den på. Herregud 10 minuter bättre än Göteborgsvarvet. Så glad jag var.

Det syns riktigt här tycker jag. Det var massor med problem med tiderna för det företag som hade hand om det. Mia ringde mig ganska sent i lördagskväll och sa att min tid var 2.24. Anä sa jag du såg själv min klocka. När jag kollade på jogg.se så var där massor med inlägg om hur dåligt det var med mellantider och sluttider. Men nu är det ordnat, så min mellantid på milen var 57 minuter och sluttiden var 1.59.04. Det är jag jättenöjd med. Men nu blir det genast svårt att slå den tiden. Får väl se om jag lyckas.

Snabbt hem i duschen innan det var dax för en sen middag hos syster yster i Lerberget.

När vi kom hem så var det bara till och slänga sig i sängen för söndagmorgon ringde kl 0800. Vi ska till Markaryd och hjälpa vännerna och renovera deras ny in köpta hus.

Oj vad det blev mycke gjort.

Haha det synd verkligen hur vi sliter.

Vi har hunnit och måla två tak, spacklat, rivit ut Olas fina hallmatta, lagst klickklick golv, rättat upp hallgolvet, målat hallen, målat fönster. Ja och så hann vi dricka lite vin också. Ja det gjorde vi när vi väntade på att Thore och Ola skulle bli klara med golvet som de la. För så fort de var klara så hade vi en god middag klar.


Vilken tur att jag hade massage tid efter denna helgen i måndag hos bästa Tina på energikliniken. Det var inte nådigt när hon knådade mig. Oj vilken träningsvärk jag hade i hela min kropp efter det.


Snygge Jacob på Isacs första skolavslutning Givetvis ska man klättra så högt upp så möjligt.

Här sitter skolpågen snygg som en dröm är han. De sjöng så himla fint så en farmor som jag är blev riktigt rörd.

Efter skönsång så var det dax för tårta i skolsalen. När Isac kom hem så var det bara till att byta de fina byxorna till ett par joggingbyxor för nu är det sommarlov och nu ska det lekas med kompisar. Han var nog hemma i 4 minuter innan telefonen ringde och det var till honom. Ska vi leka?? Ja det ska vi.

Nu hoppas jag att det är slut med regnet och det kalla vädret. Hoppas att solen kommer och det blir riktigt varmt så de kan bada och leka hela sommaren lång.

Nu ska jag ta en joggingtur och sedan är det dax för jobb. Det är roligt nästan jämt.

Jag höll ju på att glömma och skriva om den vita soldaten. Vem kan det vara. Jo det är lilla Ella som kom gående med denna i handen och givetvis var vi tvungna och sätta på den och ta kort av henne. Nu går hon hela tiden det är lite vingligt men det går bra.