Nu skrattar änglarna.

Då var det dags och bege sig till Värnamo för att följa vår vän Kent till hans sista vila. Det var en fin begravning. Men så sorgligt. Kent är inte gammal nog att dö, han skulle ha varit med oss  i många år än. Men tyvärr så kom sjukdomen och ibland är det inte mycket att göra.

Om nu om finns och det finns ett liv efter detta så kan ni ge er den på att änglarna har kul nu. Inte en lugn stund kommer det att vara där uppe. :) När vi satt och pratade om Kent så sa vi det har blivit så tyst. För Kent kunde verkligen hålla låda. Båda glatt och allvarligt. Du är rejält saknad.

Det var hårt och se Kent töser vid graven där de läste ett vackert brev till sin pappa. Det gör ont och se hur ledsna de är. Om jag tycker det är tomt så hur tycker de då inte det är.

Vi var 30 Yccare som träffades efteråt och satt och pratade om Kent och det var skönt och göra det. Massor med skratt så klart. Nu ha vi en massa glada minnen från Kent som vi ska leva vidare med För även om han inte lever mer så finns han hos oss. Hans röst hörs klart och tydligt. Ethel låt nu Thore ha sin väst på sig. Ja jag lovar jag ska inte säga fler gånger att han inte ska ha den på sig.

Jag och Annethe sjöng fel i psalmen vid graven, vi fnittrade till när vi upptäckte det och så kom vi in i rätt vers igen. Efter psalmen så skrattade vi och sa nu jäklar fick Kent vatten på kvarnen vi kan höra hur han skrattar och kommer att ge oss pikar för vi inte kan den enklaste psalmen som finns. Tryggare kan ingen vara........

Nu ska vi inte vara ledsna över att du inte finns utan vi ska glädjas åt att vi fick chansen och lära känna dig Kent ..........Axelsson.