Den började ju bra och var bra ända tills kl var 1645 och jag skulle gå på utbildning. Då fick jag reda på att vår gode vän och klubbkamrat Kent hade somnat in. En glad go smålänning som var kvick i truten och alltid med ett leende på läpparna. Kent blev bara 49 år och precis morfar till en liten kille.
Kent var en sådan människa som man bra blev god vän med och det var i samma stund som man hälsade på honom.
Ja det är tyvärr inte så mycket jag kommer ihåg av min utbildning men det får jag ta ingen en annan dag. För i dag så var mina tankar hos Kent töser och det lilla barnbarnet som inte får lära känna sin morfar. Fy fasiken vad det är tradigt och snabbt går det också.
Skönt att jag är ledig i morgon för nu är det tufft. MEN som vanligt så är det skönt att Kent inte lider mer för det har han gjort.
Jag och Thore säger vila i frid Kent lär änglarna köra hoj så det rycker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar