Kanelbullbak

I går så hade jag och Ella en ljuvlig förmiddag. Hon kom kl 0830 och gick hem kl 1230 när jag skulle till jobb. Ella är lik sin storebror Isac när det gäller att kunna prata. För det gör hon precis hela tiden. Det är så kul och höra på henne.

Det är inte helt lätt och kavla ut bulldegen men ett gott försök gjorde hon, och när hon inte kunde eller orkade mer så sa hon kom och gör det till mig. Det gjorde jag mer än gärna.

                      Kanel är ju viktigt att det kommer rejält över allt eller gärna allt på samma ställe.

Ner i formarna med ett rejält tryck det fixade hon helt själv. Lite knivigt var det när hon skulle dela längden till bullar. Inte helt lätt och ha kniven på rätt håll men ett tappert försök gjorde hon.

Under tiden vi väntade på att bullarna skulle bli klara så lyssnade Ella på Pippi Långstump. Jag kom på att jag har ett kassettband med Pippi när hon flyttar in i Villavillekulla. Ella satt som ett ljus med sin docka och lyssnade.

När vi var klara med bullarna så skulle vi fika saft kaffe och bulle. Ella såg så söt ut så jag klappade henne på kinden då sa hon" låt mig vara"! Jaha tänkte jag då bryr jag mig inte om dig. Helt plötsligt så stryker hon mig på armen och jag svara på samma sätt som Ella "låt mig vara" Då tittar hon på mig och säger " men farmor det är ju jag Ella ditt barnbarn" Tänk så snabbt jag tinade upp. Denna ljuvliga flicka.

Nu ska jag till gymmet och plåga mig lite tänkte jag måste ta tag i träningen ordentligt nu så får vi se hur långt det håller.