Varvet

Ja så var den stora dagen kommen som vi har tränat och svettats inför. Efter en super god och nyttig frukost och en tur på staden så var det dags och byta om och ta en snabb promenad till Slottsskogsvallen.

Här är vi precis utanför Nordstan vid kanalen nu är vi taggade för att komma igång.

I Göteborg finns allt möjligt kul och titta på. Vi hittade en människa som var målad och som rörde sig om man la i en peng till henne. Den lappen såg jag när jag hade tagit kortet men vad hjälpte det jag hade inga pengar med mig.

När vi kom fram till Slottvångsparken så var där så mycket folk så det var inte klokt. Jag blir lika förvånad var gång jag är där och ser detta folkhav.

Det var så himla kul. Åsa sprang i väg kl 14 och Thore kl 14,21 och så blev det äntligen min tur kl 1436. Det kändes så bra massor med folk men det gör inget för man har ju en lång tur framför sig så det är bara till att ta det lugnt. När jag sprang över tidmattan så kom den dam segrarinnan i mål. Ja det var ju skönt för henne och vara i mål. Haha. Det är kul och springa och kolla andra människor. Där var en kille som sprang med sko snörena uppe så jag klappade honom på axeln och talade om det för honom. Han visste det redan:).

Det gick lätt fram till 17 km då började jag känna av lite kramp i min vad. Då var det dags för mitt mentala mantra. " Jag kan jag vill jag ska jag orkar, andas in genom näsan ut genom munnen" det går som en slinga igenom huvudet på mig. Skönt var det och se 18 km skylten när jag hade kommit halvägs till 19km så fick jag super ont i höger höft. Ah va fan är detta? Mitt mentala mantra. Det rann igenom mig igen. Efter den sista bron så gav jag det jag hade kvar mot den sista backen där saktade jag ner lite. Uppe för backen och nu inte mot målet. Jäklar vad jag sprang men jag kände att jag inte skulle orka.
Men då kom skosnöre mannen och skrek på mig kom igen nu vi är snart i mål kom igen vi vill vi ska. Det var super kul och träffa honom igen han hade haft problem med skosnöret hela tiden. Haha hur man nu kan ha problem med de, det är väl bara till att knyta det ordentligt.

Jag blev jätte förvånad att han kunde känna igen mig. För jag hade ingen aning om hur han såg ut jag bara kom ihåg skosnöret och de svarta kläderna. Men där var många som hade de.

När jag hade fått av mig chipset och fått min finna medalj så fick jag en banan och ett kexchocklad som bara slank ner, då ställde jag mig i den långa kön till massagen. Där pratade jag med en tjej så tiden skulle gå fortare. Fem minuters massage på benen så himla härligt. Där var 100 st massörer två vid var bänk så det gick undan. Härligt. När jag stod och väntade så kom Åsa och Thore. Så härligt och se dem. Min duktiga man och min duktiga dotter.

Efter massagen så gick jag till vårt samligsställe. Det är samma som vi har haft de andra åren.

Där var de ombytta och glada.

Thore hjälpte mig med mina torra kläder så jag kunde byta om snabbt för gisses vad jag frös. Man blir snabbt kall efter två timmars svettning.

Det är så kul och stå och titta på folk så det är inte klokt så slitna de är när de kommer i mål. Haha det var jag också.

Åsa vår springardrottning vår snabba vessla, hon sprang in på 1,48 en förbättring på 7 minuter sen sist hon sprang -09. Thore min käre man som jag har fått tvinga ut med löparskorna sprang in på 1,55 en förbättring på 9 minuter. Jag springer ju så klart sist och kollar så ingen blir sist. Haha jag kom in på 2.05 och det var en förbättring på 4 minuter sen i fjol. Vi är super nöjda alla tre. Skönt när man förbättra sig. Åsa sa och jag som var vältränad sist det tycker jag inte att jag var nu.
Ja så kan man tycka. Men nu sprang vi tidigare så det var lättare och komma fram än vad det har varit de andra åren.

En snabb promenad tillbaka till hotellet och så lite mera streching där skönt som bara den. En lång och härlig dusch. Det var vi värda alla tre. Ja även Marcus och Leo som stod och hejade på oss precis innan Avenyn. Så jäkla härligt det var när jag kom där och han skrek HEJA ETHEL! Massor med kraft får man då.

Då var vi klara för en god middag. Marcus och Leo hade bokat bord på O`Leroys. Marcus fick fria händer till att bestämma var vi skulle äta vara de hade kött.  När man har gjort av med så mycket energi så är det gott med en riktig kraftig middag. Ett glas rött och en kall öl var också gott.

Här har vi solstrålen på restaurangen. Leo är så duktig och ha med sig. Det blev ingen sen kväll. En kopp kaffe på hotellet innan sängen kallade och så skönt det var och lägga sig. Vi sov gott och blev nästan väckta av Åsa klockan 0900. Vi hade precis vaknat när det knackade på dörren. Vi tog det lugnt packade lite och så gick vi och tog en lång god frukost. Då var Marcus och Åsa ute på stan och gick med Leo som skulle sova en timme.

Vi checkade ut från hotellet kl 11 och så körde vi mot Freeport för lite shopping och lunch. Trevligt och gå där och titta.

Vi kunde inte ta ut vagnen från bilen så det blev till att bära Leo men det gjorde morfar så gärna när vi andra tre sprang runt i affärerna. Det blev investerat i lite nya trosor och hårschampo.

Innan vi lämnade Göteborg så shoppade vi på Port Land vi hittade en klocka och en prydnad till hallen. När jag gick genom Nordstan så såg jag denna mannen. Stöd de utrotningshotade Ejdrarna. Jag visste inte att de var utrotningshotade. Tänk vad folk kan hitta på. Han hade en ejder som var fjärrstyrd som hade en sparbössa på ryggen. Där var en man i 40 års åldern som satt med en pojke i 6 års ålder och tiggde. Pojken spelade på en leksaksgitarr.

Vi kom bara hem och fick packat upp träningskläderna och in med dem i tvättmaskinen sedan så var det kalas hos familjen Lundkvist. Det är ingen som fyller år i dag men de hade kalas för hela släkten. Men som vanligt så fick de lite kläder från butiken Hagabarn. De tycker ju att det är super kul med kläder. Haha. Nä men tröjorna var fina  och lika så kallingarna.
Ella fick trosor som hon skulle ha på sig med det samma utan på sin blöja. Haha sedan så drog hon upp klänningen och kollade så de satt kvar.

Det var inte lätt och får ett fint kort på de tre fröna. Jacob var bara tvungen och vissa fingret som han har plåster på eftersom han fick en spink i det. Busungen. Ja det var kul och träffa dem och de andra släktingarna som var där.

Nu är det sängen som kallar jag ska ju upp tidigt i morgon.