Dagen innan festen

Vi hade en super mysig julafton med lugn och ro. Jag och Isac gick Magnihillsrundan i regnet men bestämt är bestämt. Mysigt och bara gå och snacka. En runda till dem för att lämna honom och krama de andra god jul. När vi kom hem så var det dags att fixa med julfika. Jaha sa Thore då ska vi ha mandelmusslor. Japp sa jag. Var har vi sådana blev nästa fråga och svaret blev där du har ställt dem. Jaha vi har inga i frysen. Nä om du inte har ställt in några där. Jaså har du inte bakat, nej det var din uppgift denna julen. Jaha okej då blir det inga mandelmusslor till kaffet. Haha han är ju kul.
De blev en god fika ändå när Åsa kom. En mysig eftermiddag som gick över i kväll när vi hjäptes åt med maten. Vi åt i lugn och ro och det var riktigt gott, vi hade inte mycket mat och många sorter men gott var det och alldeles lagom. Lite julklappar blev det också till oss. Svärmor brukar alltid köpa vars en bra bok till mig och Thore. Min heter Mamma är Bäst, Thores heter Så blir du en bra make. Han läste den och sen hände det inget mer. Haha

Thore åkte iväg och jobbade juldagen så jag tog tåget till Klippan för att fira Emil som fyllde 14 år. Trevligt och träffa släkten. På kvällen åkte jag och Åsa till stan för att kolla runt lite vi hamnade på Rockbåten och där spelade två rockband, namnen har jag glömt men i de första så var det en kille som jag har haft som extra dagbarn, och en kund till Åsa. I det andra var det min gamla arbetskamrat från Viggo som spelade tillsammans med en nästan granne till mig. Det var en trevlig kväll och vem som helst kan gå dit utan att klä upp sig eller ens kamma håret. Det blev en super trevlig kväll.

Annandagen var det promenad och sen gjorde jag nog inte så mycket mer. Denna dagen får mig alltid att tänka på tösen i planet hem som var porig i luggen men inte hade någon borste. Hon och hennes bror åkte hem själv från Thailand, jag undrar så hur det har gått för dem. Samtidigt som jag är lite ledsen så blir jag så förbannad när jag tänker på tanten som ljög för syd nytt om hur hemskt hon hade haft det med sin familj. Den jävlen bodde på vårt hotell och var kvar där hela dagen precis som vi var. Varför gör man så. Där var tillräckligt med folk som var svårt skadade utan att vi som var välbehållna skulle spela martyrer.

Vi hade en sådan tur, Thore sa på juldagen om vi inte kunde skippa solen eftersom han var lite bränd, vi kan väl gå och kolla runt här lite upp i berget här bakom hotellet. javisst tyckte jag, Mia var väl inte så glad att gå men hon skulle hänga på. Jag är så tacksam över att jag inte sprang på denna semestern, jag brukar alltid vakna tidigt och då är det svårt att ligga kvar i sängen, antingen så går jag till poolen med en bok eller så springer jag en runda. Lyckliga jag som bara var kvar i sängen. Jordskalvet kände jag men jag tänkte det har vi märkt flertal gånger i Grekland så det var inget hemskt för mig inte. Men jag sa inget om det för Mias skull. De var lite märkligt vid vår sena frukost oroligt på något vis. Inte bland folket men atmosfären. Mia sa varför ligger det en båt där? Ja de visst vi inte men hur har den kommit dit?  Men nä det gick inte och förstå vad det var. Vi tog vår väska och gympa dojorna för att vandra iväg, i receptionen står en svensk kines som säger, hela stranden är vattenfylld. Idiot tänkte jag. När vi ska gå så kom taxikillen på superdålig engelska frågande han, tyckte jag om vi skulle åka. Nej tack sa jag vi ska gå. Då drog han iväg mig till direktören en engelsk man som såg ut som han brukade göra, svettig efter en löprunda. Men nej det var inte därför han såg ut så. Då hade första vågen kommit och han bad oss stanna på hotellet. Jaha Thore då får du ligga under parasollet i dag.

De här med Ace provinsen Indonesien och Tsunami  som han berättade för mig om fattade jag inte ett jäkla dugg om men jag förstod att vi skulle stanna där vi var. Vi gick upp på rummet och bytade om till bikini och badisar. Vi stod ute på vår balkong när den andra vågen kom. Va fan är detta vad är det som händer. Hjälp nu vill jag hem. Här kom vatten med massor med saker som flöt med i strömmen. Om du häller ut en spann vatten så såg det ut på vägen och marken runt om oss. Vi gick in och stängde om oss och så packade vi med oss kläder pengar och passen för det skulle vara lätt till hands om vi skulle behöva ge oss iväg. Ner till poolen och där hade vi det bra tills en gubbe kom och sa att han hade varit ner och kollat på döingarna på stranden och allt som var raserat. Mia kom och sa kolla tvn mamma så det gjorde jag och rusade sen till datorn. Vilka rubriker aftonbladet hade, hu bäst och ringa hem och säga att vi är oskadda. De går inte och ringa sa en kille, nä men landa på månen kan vi sa jag. Jag kom fram till Daniel och han fick order om att ringa farmor och farfar och Åsa. Resten av folket här hemma tänkte jag överhuvud taget inte på.
Vi valde att stanna på hotellet vad som nu hade hänt och hur det såg ut i rasmassorna var inget vi ville se. Tyvärr så kunde vi inte undvika det när vi skulle hem för bussen körde igenom detta område. Nä fy för tusan det vil vi absolut inte uppleva igen. Men det var nog när vi kom hem som vi förstod hur allvarligt det hela var och vilken tur vi hade. Så jäkla gott att Thore brände sig jag tror att han var dåligt smörjd :)

När vi kom hem så fick vi höra lite dumma saker som att det kan inte ha varit så farligt för er. Nä egentligen inte men är det lugnt nu eller kommer här fler skalv och vågar? Med alla döda, hela avloppssystemet var förstört vilka sjukdomar kommer nu? När man lyssnar på andra människor så kan man få väldigt ont i magen. För vilka historier där var på hotellet. Eller som en som sa, man måste hålla koll på plattorna. Vilka jävla plattor undrade jag. Jordens såklart. Jag bara undrar vart ska man vara för man ska vara säker på att plattorna inte kan skada mig? Eller en som sa jaja det är över nu vi har ju storm här som är betydligt värre.

Efter att ha varit tillbaka i Thailand flera gånger sedan denna dagen så tror inte jag att det någonsin går över. Jag har tittat på ett program om hur det är nu 10 år senare. Nä jag tror inte att det är över.
Man ska ju inte tänka om, men jag kan inte låta bli och det är nog inte många som kan det, det är en läkningsprocess och göra det.
Hur som haver så är det lugnt nu till nästa års annandag jul. För denna dagen kommer aldrig att bli bort glömd. Precis som Estonia, 11 september, Hiroshima osv. Så det är inte lönt och lägga energi på att reta sig på att de har en massa program om det.

Jag tycker nog att min axel läkning går framåt med mini steg. Sjukgymnasten är nöjd med mig, jag gör mina rörelser och isar tre gånger om dagen. Ont har jag som tusan fortfarande och ibland så lyder armen mig inte ett dugg. Det är fortfarande Thore som fixar allt i huset här. Han stryker tvätt som det har varit hans uppgift i alla år.

Jag skriver handlar lappar och han fixar resten, i går var jag snäll och var med och drog kortet. Men även det är besvärligt för apparaten sitter lite högt så det får bli knapptryckning med vänster.

I morgon så är det Nyårsafton, den kommer att bli lika lugn som julen, ingen fest bara mys. Ja det är inte fel det heller.

Nu ska jag koka en kopp te och sätta mig tillrätta i soffan med kudden under armen och vila den och titta på tv. Jag som nästan aldrig tittar på tv har maraton föreställningar här. Jag älskar country musik och hittade en serie på via play som heter Nashville den är inne på tredje säsongen och jag har precis plöjt igenom säsong 1 och 22 avsnitt . Ja här det maskinen sig varm. Mitt första minne med country musik var Wanda Jackson när jag var 11 år gammal, vilken lycka när jag var fyllde 13 år och fick min grammofon och fick gå med i en country klubb där jag fick hem en skiva i månaden och kunde beställa om jag ville. Ja inte hur mycket som helst men någon liten och billig så gick det bra.
Njutnings dags.