torsdag 6 september 2012

Dags att börja jobba.

Det kändes så bra och börja jobba. Ända tills jag kom till jobb och de sa i morgon får vi besked.
Amen va fan. Det hade jag lyckat att förtränga under semestern. Jag läste fackets mail, hur man skulle gå tillväga om man fick samtalet. Där stod även att vissa förstod man och vissa namn skulle komma som en överraskning.

Min tisdag började med ett möte så när jag kom kl 1500 så var mina vänner på linjen i upplösningstillstånd. Fy fan när telefonen ringer sa de. Skit vad hjärtat hoppade när telefonsignalen skar genom linjen. Så var det arbetskamratens man. Phu....

Jaså har den fått gå, ja det hade jag nästan väntat på... nähä inte hon va varför..... va han...... nä det var inte mycket man fattade.

Så kom en chef och sa vi ska ha möte om ett par minuter. Jag hämtade vännerna och så går vi ut och får höra. Ni som är kvar här nu ni får behålla era jobb.

Herregud vilken lättnad för oss, en av tjejerna bröt i hop av lättnad av att få ha sitt jobb kvar, det betyder så väldigt mycket för henne. Samtidigt var hon väldigt tacksam över att vi var kvar alla 4 som jobbar så nära. Lika rädd för att hon skulle vara utvald så var hon rädd för att någon av oss skulle få gå och hon stanna kvar.

Det har varit en märklig vecka. 16 personer från vår avdelning. De är saknade alla av någon.
Men där var några som fick gå som var jätteglada över det. En kille i sina bästa år. Han ska plugga, det gör han rätt i. En tjej som har åldern inne för tidig pension, men om hon hade slutat själv så hade hon förlorat massa pengar eftersom hon var hemma och tog hand om barnen i en massa år.
Hon ringde sin man, så han la vinet på kylning och köpte en god smörgåstårta för här skulle det vara fest.

Sen har vi de som bröt ihop riktigt som absolut inte förstod varför de fick gå. Jag hoppas att det löser sig för alla till det bästa. Men det brukar det göra när tiden har gått lite.

Vi får väl se tiden an vilka som är vinnare och förlorare. För nästa gång ska de inte ha så bra erbjudande. För fler uppsägningar kommer. Men det tänker jag inte vänta på för nu ska jag dricka kaffe med min käraste man och sedan ska jag jobba :)






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar