När det är som det är och inget jag kan göra.

Då springer jag en runda lite Streaplers i ena örat och fågelkvitter och billjud i de andra. Jag sprang så jag blev kräkig och det är inte farligt det betyder att jag har tagit ut mig ordentligt.

Vi har fått bevis jag och Thore på att det som vi har byggt upp under alla våra år tillsammans har gett ett bra resultat (hade det varit frågan om pengar så hade det varit miljarder) vi har en av världens starkaste och sammansvetsade familjer. Här ställer vi upp i vått och torrt.
I vardagen tänker man inte så mycket på det men så mycket kärlek och omtanke som jag har märkt av dessa dagar det är så jag blir tårögd. Vilket Daniel skulle säga att det är inte så svårt för mig att bli.

Men nu jäklar är tårarna över och nu jobbar vi framåt i en enig stor familj.

Jag ska alldeles strax köra in till stan för att hämta mitt pass, jag försökte i måndags men där är så mycket folk och min tid räckte inte till. För om 29 dagar så åker vi på semester och det ska bli så himla skönt.
Sola bada äta gott dricka gott och jaga två pågar. Vi får väl se om vi hittar en billig Nanny där nere :)

Jag brukar aldrig bry mig om när posten kommer men nu vill jag att det ska komma med ett besked till mig när jag ska till doktorn. I dag är det lottodragning och det är ett tag sedan jag vann 20 kr så det hade varit fint med både 20 kr och ett besked. :)

Nu jäklar mot polisen.