Livet är bra konstigt

 

Äntligen fick vi vår nya säng i fredags. Den andra sängen vi har köpt i vårt liv. De första sängarna vi hade var begagnade. Den första nya köpte vi på möbelkomapaniet i Åstorp augusti -82. Vi har bytt madrasserna ett par gånger men själva stommen har vi behållit. Nu var det dags för att införskaffa en helt ny säng. Jag är nöjd nu ska vi bara leta nya sängbord och mattor och en lampa. Men det får komma efter vår semester. Jag har inte sovit så gott i natt för det kändes som jag sov på hotell, inte i min egen säng. Det tar väl ett par nätter innan jag är van.    

 

I går kväll så tittade jag på lite program som jag har missat under veckan när jag skulle stänga datorn så såg jag att barnbarnen var uppkopplade på Skype så jag ringde upp och sa god natt. Så härligt.

 

 

I dag så vaknade jag tidigt. Låg och lyssnade på Lisa Syrén på radion ett tag sedan så gick jag upp och fixade till mig så jag kunde springa min korta runda. Det var inte många ute i byn kl 0730. Mest jag och fåglarna.

 

Vi körde iväg till Trelleborg för att säga hejdå till vår gamla vän Lena. Vi har i och för sig inte pratat på säkert 15 år men eftersom hennes Bo har fb så har vi hört där.

 

 

Lena blev bara 69 år hon skulle fylla 70 år den 5 mars, men är man sjuk så är man. Vi fick ett varmt mottagande när vi kom till kyrkan av hela hennes familj. Det kändes som vi hade träffats i förra veckan. Det kändes bra och krama Bo och Anette, Jörgen som jag inte kände igen han hade blivit vuxen :) Helen och Petra. De var så fint i kyrkan med sång och tal fina blommor men ack så ledsamt.

Men samtidigt så glatt för vi träffade våra gamla vänner Anneli och Thord som vi inte har träffat på många år och för så umgicks vi var helg. Men det är ju så när vi flyttade upp och familjerna växte och livet tog en annan vändning. Men någonstans så kändes det i dag att vi aldrig har varit i från varandra. Vi satt och pratade med Jörgen och hans Liane. Vi träffade bekanta från Klippan som vi inte heller har sett på massor med år och det är kul och säga hej och snacka lite om hur livet är. Hur är det med mor och far hur är det med syskonen osv. Att det har gått både 20 och 30 år sedan vi har setts spelar ingen roll. Det är härligt. Nu ska vi se till och träffas lite oftare. För ett par har köpt hus som de renoverar på en av våra mc vägar som vi kör ofta på.

När vi kramade om Bo och tackade för oss så sa han Tack för ni kom, jag vet inte hur jag ska gå vidare för jag har aldrig levt utan Lena. Nä de har varit ett par sedan Lena var 13 år. Givetvis så har jag inget råd att ge mer än ta ett andetag i taget och fortsätt prata med henne. Jag kan inte förre ställa mig hur ensammen han måste känna sig.

Hade det inte varit för Bo och Lena så hade inte jag och Thore träffats så vi har mycket att tacka dem för.