Jag kan ju inte springa som bekant men så tänkte jag att jag skulle prova min racercykel. Bara en liten runda. Mörarp-Frillestad-Påarp o där tog jag givetvis ett stopp för o hälsa på son o barnbarn o svärdottern. Ella visade stolt upp sitt snygga rosa glittriga gips, hon bröt handleden här i går. När jag skulle cykla hem frågade Isac om han fick följa med. Ja men tycker du att det är lönt för jag ska till stan kl 1500 säger jag. Jo de tyckte han. Ok farfar ska köra o jobba så få kan han köra inom med dig.
Det blev en o en halvtimmes träff. Kort men intensiv o härlig. Vi hann med cykeltur, lunch, snack Om de ena o de andra o fotboll så klart. Detta är både livsnjutning o kvalité för denna farmorn. Cyklingen jo de gick hyfsat än har jag inte mer ont än vad jag hade innan. Så mu håller jag verkligen tummarna för detta.
1½ timme är väl inte så lite tid?
SvaraRadera