Livet

Jäklar vilket skit de kan vara. Jag har en vän vars man har en muskelsjukdom sen 20 år tillbaka o som de inte räcker så har han fått cancer oxå. Jag vill bara säga vilket jävla skit varför drabbas de av detta oxå. De går bara på ett håll o det är utför.  Så gnäller vi för att det regnar. Som vanligt så gäller det o ta vara på livet innan de tar slut. De är inte de lättaste alltid jag vet, men ett försök till att inte klaga o gnälla på trams kan man göra. De här med att leva var dag som vore den sista tycker jag är lite dramatiskt men   det är lätt o vara tacksam över att jag kan sova utan käpp. De kan jag glädja mig åt. Jag har de riktigt bra, jag har massor o vara tacksam o glad för. 

Första arbetsdagen på 4 månader o 1 vecka den gick snabbt. Jag pratade i 3 timmar o 40 minuter de andra 20 minuterna jobbade jag o så hade jag ett toabesök. Fantastisk kul var de o vara tillbaka. Under min hemma period så har vi fått ny inredning i fikarummet, möbler o käk. Jättesnygg var de. Nya kranar i omklädningsrummen. Nya stolar på linjen, borttagning av en maskinfel vi inte har använt på 7 år. Ja varför stressa. Nu längtar jag till det är dags igen o jobba. 

Musträffen i helgen var en härlig tillställning. 54 mc kvinnor o 1 man var vi. Vi bodde i de nybyggda stugorna o använde den nybyggda storstugan för träffen. Då alla fick plats o sitta. Vi hade en kvinna Helen Andersson som föreläste för oss. Hon har drivit en kyckling fabrik som tillverkade Helens kyckling, o så för 15 år sedan så startade hon Singelklubben, där det finns många medlemmar, hon arrangerar massor med aktiviteter. Kycklingen kände jag inte igen men jag har läst om henne i allers för ganska många år sedan. De var trevligt. Middag åt vi på Harrys, gott var de. Sen var de dags för kareoke, nä jag sjunger inte i mikrofonen utan bara i kören. Jo den här mannen presenterar sig som den menlösa kastrerade hankatten Olle. Han trivs bland alla möss så klart. Hade han inte varit trubadur hade han inte varit med.