Sorgligt

I lördags kväll ringde min kära svärmor o berättade att svärfar hade precis somnat in för alltid. Det var väl väntat men inte så snart trodde vi. Svärfar han bara låg o kunde inte göra något så det var väl mest värdigt för honom. 

De e så lätt o vara egoistisk o bara tänka på oss, visst är vi ledsna så klart men vi måste tänka på svärfar o det var de bästa som hände. Ett djup andetag med svärmor vid sin sida o sen var det slut. 

Allt har gått bra, det var lugnt o fint på begravningsbyrån, det gick så smidigt med allt eftersom svärfar hade bestämt hur han ville ha de, skönt att det blir som han vill. 

Begravningen blir inom familjen o det är oxå bra. Vi kommer att vara med o säga hejdå hela familjen. Det tycker jag om att alla är med stor som liten. En träff hos svärmor efteråt. 

Nu ska vi stötta kära svärmor så hon förhoppningsvis inte känner sig alldeles förskräckligt ensammen. De blir inte lätt eftersom de har varit gifta i nästan 61 år.